1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (Inga Röster Än)
Loading...Loading...

Tegelborgen vid Bygdevägen byggdes efter blixtnedslag.

Förr fanns tertiärstationerna lite här och var med sina höga och ganska mäktiga torn, spännande och samtidigt förbjudna. Men rivningsivern har varit stor. Det gamla Industrisverige försvinner tegelsten för tegelsten. Den här tertiärstationen, transformatorn i korsningen Bygdevägen – Bagarbyvägen i Tureberg, påminner lite om den stora Roggeborgen i Strängnäs. Sollentunajournalen har tittat lite närmare på den röda ”tegelborgen”, det är ett fantastiskt hus.

De strömförande kablarna gick in i husets ena gavel.

 

Tertiärstationen, vid foten av ”Ryabacken” och i ena änden av Bygdevägen har lite av vasaborg över sig, likheten är resningen och det vackra teglet. Idag kan man åka genom hela städer i Sverige med hundraåriga hus byggda av handslaget tegel, lite mjukare, rundare och vänligare än det extruderade teglet, det maskingjorda som sprutas fram och skärs av med tråd.
Stationen ligger mitt emot det som en gång var ”Runes Livs” som sedan blev ”Stens Livs”. Sollentuna storhandlares första affär. Det var nog många som tyckte det såg skräpigt ut med en stor transformator så tätt inpå all bebyggelse.

Drog till sig blixten
Det låg en elstation på platsen före 1936 då tegelschabraket ÄT5241 byggdes, den heter så. Den förra var av trä, men den brann ner efter ett åsknedslag. Man hörde folk säga att man aldrig skulle bosätta sig i närheten av en transformatorstation för den drog till sig blixten – det gjorde den och det gör sådana stationer fortfarande, men slår blixten ner så gör den det i stationen, inte i spridda skurar i villor runt omkring. Blixten brände trähuset och då byggdes ÄT5141 i tegel.
Man kan se där den väldiga transformatorn ”tryckts” in i ”tornet”. Teglet kring den lilla dörren är annorlunda murat än väggarna – som ett ”lagat” stort hål, markerat med en fris upptill av upprättstående tegelstenar, en rullskift, som det kallas på murarspråk.

Stationsmästare på Tunberget
Inge Ingemarsson är en sollentunaprofil som oftast förknippas med musik. Han var musikrektor tidigare. Hans pappa skötte elnätet i Sollentuna som stationsmästare på Tunberget. Som liten var Inge med och då lärde han sig hela Sollentunas elnät utantill.
– Till tertiärstationen på Bygdevägen gick linje ÄL 514 och 515 in från sekundärstationen på Tunberget. Det fanns en så kallad klok brytare i huset som slog över från 514 till 515 om den av någon anledning skulle sluta fungera, så att villorna och industrierna inte skulle bli utan ström, berättar han.
Från tegelbyggnaden gick ström ut till mindre transformatorer som sedan skickade strömmen vidare in i olika hus och fastigheter. Bland annat skickades strömmen vidare till Edsberg, Helenelund och Häggvik. Tureberg var storförbrukare av elström med de stora Industrierna i Malmvägens förlängning norrut, AB Erik Sundberg, Reveteringsfabriken, Stålsvets, Bo Andrén AB, AB Stansmekano. På andra sidan Bygdevägen låg Skånska Cementgjuteriet och alla villor i Töjnan och hela Turebergs villastad, alla elektricitetsslukande. Strömmen fortsatte sedan ända till Råsunda och Sundbyberg.

Teglet och formen ger huset en karaktär av borgbyggnad.

 

Surrade av spänning
När man gick förbi stationen, på den tiden strömmen fortfarande rusade dit och innan själva transformatorn flyttades till Knista Gård på 1970-talet, surrade det och sjöng av spänning inne i tegelbyggnaden.
Förr kunde man ibland läsa om unga oförsiktiga personer som tagit sig in på liknande transformatorstationer och blivit dödsbrända av elektricitet.
Tertiärstationen är över tio meter hög. Vi gick in i den. Den är tömd. Kvar finns fästen och ledningshål, ett igensatt fönster mot norr. Den är bara ett skal idag men med en otrolig akustik.

Tomten som stationen står på är såld och nästa år börjar Sollentunas lokala Odd Fellows bygga sitt logehus i anslutning till transformatorhuset, vilket betyder att huset kommer att stå kvar och inte ändras.
– Planerna är att vi ska bygga ett timmerhus i två etage bakom stationen och med en anslutning in i byggnaden så att vi kan utnyttja lokalen, säger talesmannen för Odd Fellows loge Gustav VI Adolf i Sollentuna, Anders Hultkvist.
– Huset blir på 15 gånger 15 meter och med en parkering utanför, en logelokal och matsal med restaurangkök. Meningen är att det blir ett hus som också kan användas av andra, förklarar han.
Huset är kulturskyddat så det går inte att göra vad som helst med byggnaden. På utsidan ska den se ut som den alltid gjort.

Text: Göran Lager
Foto: Peter Holstad

Om du är rättighetsinnehavare och har invändningar kontakta gärna oss via vår kontaktform.

Källa: